emiljungberg

Ja, ett ''anfall'' igen.
Börjar fan snart tvivla på mig själv. Huvet känns helt borta hela tiden.
Men samtidigt så känns det så onödigt att oroa sig då läkarna alltid säger att det inte är något att oroa sig över alls. Men när man konstant går runt och undrar så är det ganska frustrerande. Precis som att vara fastlåst.

Jag vill känna lukten av vår. Solen mot min kind och få gåshud över hela kroppen när man känner att solen värmer en på ena sidan och andra sidan som är i skugga är helt kall och bara väntar på att också få bada i solljuset. Första dagen utan jacka och första dagen i t-shirt. Jag längtar FÖR mycket.