Dagen då hjärnan kollapsar

Ja. Det känns som att den dagen inte är långt ifrån.
Jag känner på mig att det är något på gång liksom, och vad det är vet jag inte.
Hoppas bara på en uppgång och att jag slipper kollapsen. Jag behöver D-vitamin och en fin människa som drar mig upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0