New Month

Ny månad, nya möjligheter.. Eller va? Idag var det i alla fall sjukt fint väder och jag njöt vart enda sekund. Satt ute hellre än inne idag och hela kroppen skrek vår. Jag är så lycklig i just denna stund. Om bara hela året var vår!

Prövning

Hittat en ny app i till iphone tack vare Mathilda!
Ska kolla hur de ser ut på sidan :>

Once again

Ja, ett ''anfall'' igen.
Börjar fan snart tvivla på mig själv. Huvet känns helt borta hela tiden.
Men samtidigt så känns det så onödigt att oroa sig då läkarna alltid säger att det inte är något att oroa sig över alls. Men när man konstant går runt och undrar så är det ganska frustrerande. Precis som att vara fastlåst.

Jag vill känna lukten av vår. Solen mot min kind och få gåshud över hela kroppen när man känner att solen värmer en på ena sidan och andra sidan som är i skugga är helt kall och bara väntar på att också få bada i solljuset. Första dagen utan jacka och första dagen i t-shirt. Jag längtar FÖR mycket.

Då . Nu

Rensat lådor i mitt rum.. Jag mår lite konstigt nu efteråt. Jag vet inte om det är alla minnen som dyker upp i mitt huvud. Fan vad mycket man har varit med om egentligen, det är ju inte konstigt att man känner sig konstig. Man går runt och tycker att inget händer, när det i själva verket händer mycket. Åren bara springer iväg. Men mina minnen sviker mig inte. Kommer ihåg dagar från när jag var 3 år. Dock inte många detaljer, utan bara små ögonblick, känslor och korta filmsnuttar. Ibland kommer jag ihåg lukter och vilka kläder man hade på sig. Att sånt läggs på minnet är helt sjukt. Jag kan inte få in min matte i huvet, men jag kan komma ihåg när jag satt i rit-rummet på dagis och ritade en massa med mallar som fanns av hus, träd och djur.
Livet är ett enda kaos, och jag hoppas att mina minnen inte försvinner för fort och att jag ska minnas det bästa som hänt mig.

Ilska

Ilskan när jag tänker på mig. Du behandlar mig som skit. Ändå så tar jag det och låtsas som ingenting. Jag undrar när det är nog och jag inte orkar vara den som tar all din skit längre. För snart får det fan vara nog.

Poem

Hör du mig?
Ser du mig?
En fråga jag alltid frågar mig
Det är så otydligt
Allting är en suddig massa
Det känns som att man står utanför,
fast man ändå är där mitt i allt
Det känns som att man är en del av det hela
men att det saknas det där sista
Var finns det sista?
Det där sista som gör att jag får finnas

Det som skulle få dig att se mig?

30.12.2010

Fick en klump i magen när jag tänkte på att detta är näst sista dagen på året. Jag menar, livet bara rullar på trotts allting som händer och ibland vill man bara att allt ska stanna upp så att man ska få hinna ifatt. Sista gången någonsin på vår planet som det står 2010 på almanackorna. Sista gången som jag kan säga att det var 16 år sen jag föddes. Ja, allting känns faktiskt jävligt konstigt. Vet inte om det bara är jag som får för mig massor, men det känns som att det är något stort på gång. Man kan ju alltid hoppas på att det stora är en underbar händelse nästa år. Fan vad 2011 ska bli bra!

22:37

Jag kan inte låta bli att sakna dig.. Hur mycket jag än försöker.

Jag måste få vila


Just nu vill jag bara vila
Själen är utmattad och jag vet inte vad jag vill
Jag går och tänker på dig, bara dig
Säg mig när vinter blir till vår
Jag orkar inte just nu
Jag måste få vila.

Nyare inlägg
RSS 2.0